Jag tänkte återberätta vad vi har gjort tillsammans med Tyvar fram tills nu. Hur vi har gått till väga och vad vi har stött på för problem och vad vi lärt oss.

 

Under vintern i övergången mellan 2011-2012 påbörjades inridningen av Tyvar och tre till unghästar som var jämngamla eller ett år äldre. Det slutade med att Tyvar och den ena äldre hästen var redo att ridas in. Eftersom att Tyvar är fyra år har han blivit hanterad tillräckligt många gånger för att förstå hur man blir ledd av en människa i grimma och grimskaft och därmed är det första steget avklarat.

 

Nästa steg är att longera hästen, vilket betyder att jag med hjälp av ett långt rep får hästen att jobba på en volt (cirkel) runt mig. Syftet med det är att få honom att bli medveten om mig och acceptera att jag bestämmer. Han ska även finna sin egen balans och släppa på spänningar. Det här steget tar beroende på den egna individen olika lång tid. Här arbetar vi med grimma och har alltså inget bett i munnen. Samtidigt som vi arbetade Tyvar med longering tränade vi dessutom honom med beröring. Han vart borstad och ompysslad varje gång han fick komma in för arbete. Han börjar även få lite kraftfoder då det ska vara positivt att komma in. 

 

Han är en kille med attityd och är väldigt tuff och orädd vilket har gjort att det har gått snabbt att få honom att finna sig att vi ska hantera honom. Steg tre, att vänja Tyvar med sadel och träns vilket han accepterade mycket bra. De är flyktdjur som utav naturen ska reagera då någonting klamrar sig fast på deras ryggar. Man kan jämföra med att ett rovdjur hoppar på dem och sätter i klorna för att klamra sig fast. Det betyder att hästen måste vara trygg i miljön och med människorna för att acceptera sadeln. 

 

Steg fyra - hänga. Här måste man vara två personer, en som leder och en som hänger sig över sadeln. Här ska man vänja att tryck och beröring kommer kännas. Starta med att gå bredvid hästen och lägg armen över sadeln, försök att vara jobbig. Ju jobbigare man är i början, desto lättare kommer hästen tycka det är när man väl sitter upp och "bara sitter där". Där funderade Tyvar de första gångerna vad vi egentligen höll på med men även här accepterade han oss väldigt snabbt. Jag är väldigt imponerad över hur lugn och trygg han har varit under dessa steg. Däremot är han en bestämd kille som inte accepterar att man kör med honom hur som helst utan vill själv också vara med och bestämma. Därför har Viktoria som är ägare till hästarna under hela inridningen varit med och tagit fighterna då Viktoria är mer kunnig, ger tydligare signaler och därav får större respekt av Tyvar. 

 

Däremot har jag under inridningens gång fått större respekt av Tyvar och lärt mig att hantera den unga hästen bättre. Vi har nu fått ett starkare band och han litar på mig i många situationer.

 

När stora dagen D var där och uppsittning skulle ske skedde allt under kontrollerade former. Dagen man väntat på länge är inte roligare än så att man checkar av om det går bra att leda runt hästen, hänga på hästen och ser lung och trygg ut använder oss av en pall, ställer oss så att den ser oss klappar och lägger över benet. Vips så sitter man för första gången på sin unghäst. 

 

Under de sista två stegen, alltså hänga och att sitta upp ska man alltid vara två. Dessutom tycker jag att det är ett gott råd att inte var ensam när man hanterar unghästar i början överhuvudtaget. Då den unga hästen får stöta på nya saker utanför deras rutin som det flyktdjur de är kan reagera starkt på.

 

Nu kan vi sitta på vår tuffa röda unghäst därför avslutar jag detta inlägg och startar på ett nytt. För härifrån startas ett nytt kapitel, uppe på hästryggen!