Vi eller vad man nu sak säga varierar arbetet med Tyvar, idag blev det Tömkörning på schemat!
Jag och tyvar tycker att det är mycket roande att testa nya saker så förra veckan när vi skulle ha kadriljträning inför luciashowen var det snöigt och kallt så Viktoria sa att alla kunde rida barbacka. Då syftade hon på eleverna, men sakt och gjort jag tog ner Tyvar till paddocken, bad Amanda hålla i honom och hoppade upp barbacka för första gången. Ett tjut sedan var han stencool, han är bara för frän! Jag skrittade och travade och han lyfte inte ens ett ögonbryn. Grymt!
COOOOOOLING!
Jag hade precis avslutat ett inlägg, som jag med mina bara händer hade knåpat ihop på min iphone med de små bokstäverna ett långt inlägg som jag avslutade. "Ett kort inlägg som blev långt". Jag överdriver inte om jag säger att jag höll på en timme innan jag blev klar. Tråkigt nog upptäcker jag att inlägget endast har rubrik när jag publicerat det och alla de bokstäver jag klickat fram och alla ord jag bildat finurliga meningar av försvann. Därför är jag för tillfället en aning frustrerad, då jag tyckte jag fick till ett bra inlägg. Men jag provar igen, 23.13 en fredag kväll när hästarna står i stallet imorgon bitti halv sju och väntar på mig att få mat.
Iallafall så får Tyvar rasta sig själv i hagen ikväll då han av misstag har fått ett kilo havre av praktikanterna. Jag sa visserligen härom dagen att det var bra att jag fick åka i backen men jag vill helst inte utsätta mig för att tugga jord idag igen. Där går gränsen. (Han är inte van att få så mycket, av energirik havre. Om han var ett energiknippe härom dagen utan mat, är jag nästan bombsäker på att han är 17 gånger värre med 1kg havre i magen) Jag är inte särskilt kräsen vad det gäller väder när det gäller hästar men det var faktiskt bra ruskig blåst idag så de kan ha bidragit till att jag inte drog på mig overallen klockan 18.00 då jag slutat jobbet och heller inte hade fått i mig någon middag än. Jag ska sluta ursäkta mig och inse att till och med en hästnörd som mig ibland drar sig för att åka och rida. (Jag har visserligen bara tillbringat åtta timmar i stallet idag men det är väl en annan femma)
När vi ändå kommer in på mat tänkte jag förklara Tyvars foderstat. Han går i flock med gårdens alla andra valacker, för det är precis vad han är. I en stor kuperad hage som det finns vindskydd med halm i. Där myser han rätt ofta. Han går på fri tillgång av stråfoder och kan alltså "beta" hur mycket han vill. Vilket är bra för hästen då de naturligt ska äta 14-18 timmar per dygn, utspätt på ungefär 10 tillfällen. De får ensilage som är stor del vallväxter som konserveras, med hjälp av naturligt förekommande mjölksyrebildande bakterier som ur enkla sockerarter i fodret bildar syra.
Kraftfoder och mineraler använder man för att komplettera de stråfoder man ger till den arbetande eller växande hästen. Tyvar gör inget stort arbete och då han har fri tillgång till grovfoder klarar han sig bra utan kraftfoder. Men då jag tycker att det är är trevlig och positiv handling brukar jag ge honom en fjärdedel havre då han ska arbeta. För att han ska tycka att det är roligt att vi ska gå in och arbeta tillsammans. Har han dessutom gjort ett bra arbete få han en näve när han kommer in i stallet igen, då kanske vi blir riktigt bra kompisar. Hästar är precis som män, man kan vinna deras kärlek genom magen. Skämt åsido. Men min princip är att hästarna alltid ska äta innan de blir riden eller hinna återhämta efter då de är ansträngda och möjligtvis uttorkade vilket kan resultera i förstoppning eller kolik.
Gör Tyvar däremot ett större arbete under en längre period studerar jag noga honom varje gång såväl i hullet som i temperamentet om han behöver mer eller mindre kraftfoder och ändrar det eftersom. Det är hur Tyvars foderstat ser ut. Till skillnad från hästar som står uppstallade, ute på dagen och inne på natten kan han äta tillräckligt många timmar per dygn som är naturligt för hästen. Leva ett flockliv som också är naturligt och förhoppningsvis ha kvar livslusten och bli en fin vuxen häst med positiv inställning till arbete. För Tyvar får faktiskt vara häst precis som han är och ingen porslinsleksak!
Det skulle bli ett kort inlägg, men slutade med ett långt. Men det långa försvann så varför inte skriva ett nytt långt? Snart kommer nya uppdateringar om den röda räven, vi ses!
Idag skulle min röda, trygga, snälla blöta och tjocka unghäst få prova på att gå själv ute i skogen (med mig givetvis) för andra gången. Jag publicerade senast igår ett inlägg om att jag rekommenderar att inte hantera unghästar ensam. Men då jag gjort bedömningen att Tyvar kommit så långt i utbildningen att han klarar av att gå ensam och att han har varit väldigt lugn och trygg de senaste gångerna jag ridit och kunde gå ute själv.
Därför begav jag mig ut, med fickorna proppade med godis för att göra våran ritt ensamma så trevlig som möjligt. Vi stannade på små godispauser då och då och jag är verkligen impad över hur cool Tyvar är. Traskar iväg från gården och alla kompisar utan problem. Däremot känner jag att mina läder är lite för långa och får stå lite på tå i stigbyglarna, vilket jag inte orkar bry mig om. Jag travar på en bit då min lilla röda vän får en energiexplotion och gör ett språng rakt upp i luften, jag hamnar lite snett men hinner tänka "hah, jag höll mig kvar" vilket jag inte skulle ha gjort. För efter den tanken följde minst tre språng till och med huvudet före åkte jag i backen.
Tyvar vart väldigt paff och han har aldrig gått så bra som han gjorde efter jag hoppat upp igen. Komiskt nog är jag skitnöjd, för jag har gjort min premiär avåkning på islandshäst, vilket var på tiden. Dessutom har jag på slutet haft lite ångest över att åka av då jag inte lyckats göra det på flera år. Trots allt är det bra att påminna sig själv då och då, man är ju inte en skicklig ryttare förrän man åkt av 100 gånger!
Tyvar är en islandshäst, valack född 2008 efter (info om stam kommer). Han har bott på gården sedan han var ett år och påbörjade inridning vintern 2011/2012. Under våren har vi kommit så långt att jag kunde rida på honom själv. Han har under flera perioder hela våren haft vila och näst intill hela sommaren. Nu i höst tog vi nya tag och märkte snabbt att flera saker fullit på plats.
Tyvar är en bestämd kille som man måste visa att man bestämmer över. Däremot är det viktigt att berätta att man är ett team som jobbar tillsammans och inte tror att man kan köra över honom. Vilket jag tycker är viktigt i all hästhantering och ridning för att behålla glädjen.
För tre veckor sedan vart Tyvar halt och vetrinär Gunnar Rangul fick komma ut och göra en undersökning. Han hade fått en hovböld och var tvungen att verka bort stora delar av hoven. En hovböld är en bra diagnos och näst intill alla blir helt återställd efter kort tid. En hovböld uppkommer ofta genom små skador i lamellranden* där bakterier frodas och bryter ner horn*. När infektionen når tillräckligt långt angrips kötthoven och hästen blir kraftigt halt väldigt plötsligt. Det är svullnaden och trycket mot kötthoven som gör ont. En böld skapas då i hoven som vill söka sig utåt och där brukar vetrinär eller hovslagare vara med och hjälpa till att öppna upp och ta ut hovbölden.
Eftersom att bölden satt så långt inne och så mycket av hoven tagits bort måste såret läka ut och hovväggen måste bli starkare. Därför han han haft boxvila i tre veckor, han har alltså vilat i boxen och får gå korta prommenader tills hoven läkt ordentligt. Men han är snart tillbaka på banan.
Det här var en enkel presentation av våran arbetkamrat under det här året, honom kommer ni få höra mycker mer om i framöver.
*horn är som hästens motsvarighet till människors naglar.
*lamellrand - se bild
