Update, löd rubriken
Publicerat 2012-11-30 22:53:00 i
Dagbok
Jag hade precis avslutat ett inlägg, som jag med mina bara händer hade knåpat ihop på min iphone med de små bokstäverna ett långt inlägg som jag avslutade. "Ett kort inlägg som blev långt". Jag överdriver inte om jag säger att jag höll på en timme innan jag blev klar. Tråkigt nog upptäcker jag att inlägget endast har rubrik när jag publicerat det och alla de bokstäver jag klickat fram och alla ord jag bildat finurliga meningar av försvann. Därför är jag för tillfället en aning frustrerad, då jag tyckte jag fick till ett bra inlägg. Men jag provar igen, 23.13 en fredag kväll när hästarna står i stallet imorgon bitti halv sju och väntar på mig att få mat.
Iallafall så får Tyvar rasta sig själv i hagen ikväll då han av misstag har fått ett kilo havre av praktikanterna. Jag sa visserligen härom dagen att det var bra att jag fick åka i backen men jag vill helst inte utsätta mig för att tugga jord idag igen. Där går gränsen. (Han är inte van att få så mycket, av energirik havre. Om han var ett energiknippe härom dagen utan mat, är jag nästan bombsäker på att han är 17 gånger värre med 1kg havre i magen) Jag är inte särskilt kräsen vad det gäller väder när det gäller hästar men det var faktiskt bra ruskig blåst idag så de kan ha bidragit till att jag inte drog på mig overallen klockan 18.00 då jag slutat jobbet och heller inte hade fått i mig någon middag än. Jag ska sluta ursäkta mig och inse att till och med en hästnörd som mig ibland drar sig för att åka och rida. (Jag har visserligen bara tillbringat åtta timmar i stallet idag men det är väl en annan femma)
När vi ändå kommer in på mat tänkte jag förklara Tyvars foderstat. Han går i flock med gårdens alla andra valacker, för det är precis vad han är. I en stor kuperad hage som det finns vindskydd med halm i. Där myser han rätt ofta. Han går på fri tillgång av stråfoder och kan alltså "beta" hur mycket han vill. Vilket är bra för hästen då de naturligt ska äta 14-18 timmar per dygn, utspätt på ungefär 10 tillfällen. De får ensilage som är stor del vallväxter som konserveras, med hjälp av naturligt förekommande mjölksyrebildande bakterier som ur enkla sockerarter i fodret bildar syra.
Kraftfoder och mineraler använder man för att komplettera de stråfoder man ger till den arbetande eller växande hästen. Tyvar gör inget stort arbete och då han har fri tillgång till grovfoder klarar han sig bra utan kraftfoder. Men då jag tycker att det är är trevlig och positiv handling brukar jag ge honom en fjärdedel havre då han ska arbeta. För att han ska tycka att det är roligt att vi ska gå in och arbeta tillsammans. Har han dessutom gjort ett bra arbete få han en näve när han kommer in i stallet igen, då kanske vi blir riktigt bra kompisar. Hästar är precis som män, man kan vinna deras kärlek genom magen. Skämt åsido. Men min princip är att hästarna alltid ska äta innan de blir riden eller hinna återhämta efter då de är ansträngda och möjligtvis uttorkade vilket kan resultera i förstoppning eller kolik.
Gör Tyvar däremot ett större arbete under en längre period studerar jag noga honom varje gång såväl i hullet som i temperamentet om han behöver mer eller mindre kraftfoder och ändrar det eftersom. Det är hur Tyvars foderstat ser ut. Till skillnad från hästar som står uppstallade, ute på dagen och inne på natten kan han äta tillräckligt många timmar per dygn som är naturligt för hästen. Leva ett flockliv som också är naturligt och förhoppningsvis ha kvar livslusten och bli en fin vuxen häst med positiv inställning till arbete. För Tyvar får faktiskt vara häst precis som han är och ingen porslinsleksak!
Det skulle bli ett kort inlägg, men slutade med ett långt. Men det långa försvann så varför inte skriva ett nytt långt? Snart kommer nya uppdateringar om den röda räven, vi ses!
Den röda vildingen
Publicerat 2012-11-28 14:31:00 i
Dagbok
Idag skulle min röda, trygga, snälla blöta och tjocka unghäst få prova på att gå själv ute i skogen (med mig givetvis) för andra gången. Jag publicerade senast igår ett inlägg om att jag rekommenderar att inte hantera unghästar ensam. Men då jag gjort bedömningen att Tyvar kommit så långt i utbildningen att han klarar av att gå ensam och att han har varit väldigt lugn och trygg de senaste gångerna jag ridit och kunde gå ute själv.
Därför begav jag mig ut, med fickorna proppade med godis för att göra våran ritt ensamma så trevlig som möjligt. Vi stannade på små godispauser då och då och jag är verkligen impad över hur cool Tyvar är. Traskar iväg från gården och alla kompisar utan problem. Däremot känner jag att mina läder är lite för långa och får stå lite på tå i stigbyglarna, vilket jag inte orkar bry mig om. Jag travar på en bit då min lilla röda vän får en energiexplotion och gör ett språng rakt upp i luften, jag hamnar lite snett men hinner tänka "hah, jag höll mig kvar" vilket jag inte skulle ha gjort. För efter den tanken följde minst tre språng till och med huvudet före åkte jag i backen.
Tyvar vart väldigt paff och han har aldrig gått så bra som han gjorde efter jag hoppat upp igen. Komiskt nog är jag skitnöjd, för jag har gjort min premiär avåkning på islandshäst, vilket var på tiden. Dessutom har jag på slutet haft lite ångest över att åka av då jag inte lyckats göra det på flera år. Trots allt är det bra att påminna sig själv då och då, man är ju inte en skicklig ryttare förrän man åkt av 100 gånger!
Fortsättning, fram tills idag
Jag tänkte ta vid där jag slutade med förra inlägget om vad Tyvar lärt sig fram tills idag. Som jag skrev förut så kan vi kalla det kapitel två, det upp epå hästryggen.
Det här var kanske inte den mest smickrande bilden men nästan den enda som jag har på honom uppsuttet
fram tills idag
Jag tänkte återberätta vad vi har gjort tillsammans med Tyvar fram tills nu. Hur vi har gått till väga och vad vi har stött på för problem och vad vi lärt oss.
Under vintern i övergången mellan 2011-2012 påbörjades inridningen av Tyvar och tre till unghästar som var jämngamla eller ett år äldre. Det slutade med att Tyvar och den ena äldre hästen var redo att ridas in. Eftersom att Tyvar är fyra år har han blivit hanterad tillräckligt många gånger för att förstå hur man blir ledd av en människa i grimma och grimskaft och därmed är det första steget avklarat.
Nästa steg är att longera hästen, vilket betyder att jag med hjälp av ett långt rep får hästen att jobba på en volt (cirkel) runt mig. Syftet med det är att få honom att bli medveten om mig och acceptera att jag bestämmer. Han ska även finna sin egen balans och släppa på spänningar. Det här steget tar beroende på den egna individen olika lång tid. Här arbetar vi med grimma och har alltså inget bett i munnen. Samtidigt som vi arbetade Tyvar med longering tränade vi dessutom honom med beröring. Han vart borstad och ompysslad varje gång han fick komma in för arbete. Han börjar även få lite kraftfoder då det ska vara positivt att komma in.
Han är en kille med attityd och är väldigt tuff och orädd vilket har gjort att det har gått snabbt att få honom att finna sig att vi ska hantera honom. Steg tre, att vänja Tyvar med sadel och träns vilket han accepterade mycket bra. De är flyktdjur som utav naturen ska reagera då någonting klamrar sig fast på deras ryggar. Man kan jämföra med att ett rovdjur hoppar på dem och sätter i klorna för att klamra sig fast. Det betyder att hästen måste vara trygg i miljön och med människorna för att acceptera sadeln.
Steg fyra - hänga. Här måste man vara två personer, en som leder och en som hänger sig över sadeln. Här ska man vänja att tryck och beröring kommer kännas. Starta med att gå bredvid hästen och lägg armen över sadeln, försök att vara jobbig. Ju jobbigare man är i början, desto lättare kommer hästen tycka det är när man väl sitter upp och "bara sitter där". Där funderade Tyvar de första gångerna vad vi egentligen höll på med men även här accepterade han oss väldigt snabbt. Jag är väldigt imponerad över hur lugn och trygg han har varit under dessa steg. Däremot är han en bestämd kille som inte accepterar att man kör med honom hur som helst utan vill själv också vara med och bestämma. Därför har Viktoria som är ägare till hästarna under hela inridningen varit med och tagit fighterna då Viktoria är mer kunnig, ger tydligare signaler och därav får större respekt av Tyvar.
Däremot har jag under inridningens gång fått större respekt av Tyvar och lärt mig att hantera den unga hästen bättre. Vi har nu fått ett starkare band och han litar på mig i många situationer.
När stora dagen D var där och uppsittning skulle ske skedde allt under kontrollerade former. Dagen man väntat på länge är inte roligare än så att man checkar av om det går bra att leda runt hästen, hänga på hästen och ser lung och trygg ut använder oss av en pall, ställer oss så att den ser oss klappar och lägger över benet. Vips så sitter man för första gången på sin unghäst.
Under de sista två stegen, alltså hänga och att sitta upp ska man alltid vara två. Dessutom tycker jag att det är ett gott råd att inte var ensam när man hanterar unghästar i början överhuvudtaget. Då den unga hästen får stöta på nya saker utanför deras rutin som det flyktdjur de är kan reagera starkt på.
Nu kan vi sitta på vår tuffa röda unghäst därför avslutar jag detta inlägg och startar på ett nytt. För härifrån startas ett nytt kapitel, uppe på hästryggen!
Presentation
Vi som står bakom den här bloggen och arbetet är två tjejer som går sista året naturvetenskap på Timrå Gymnasium. Vi heter Felicia och Madicken och vårat mål är att rida in en unghäst och göra den redo för tävling. Vi ska ge er en kort presentation av oss och om vår bakgrund.
Bilden visar mig, i mitt rätta jag. Jag heter Felicia Jönsson och har nyss fyllt 18 år, har tagit körkort och är examinerad hästskötare. För mig är 24 timmars dygn alldeles för korta för att jag ska hinna med allt jag har på gång. Jag har kanske inte ett konkret mål med vad jag vill göra med mitt liv men min dröm är att jag ska bli ruskigt duktig på att rida. Just för tillfället har jag mycket att lära och jag tränar ofta flera gånger om dagen för att jag någon gång i framtiden ska kunna kalla mig för en skicklig ryttare. För min syn är att man aldrig kommer blir fullärd.
Jag bor hemma med min mamma Anette och hennes sambo Anders i en enplansvilla i skogen sedan 7 år tillbaka. Det var efter flytten som intresset för hästar startade, av att en kompis drog med en livrädd Felicia till Timrå Hästsportförening för att pyssla om en enmeters ponny som jag trodde skulle döda mig. Därifrån startade en skräckblandad förtjusning och jag är nästan säker att jag är fast för alltid vid dessa underbara djur.
Utöver hästbiten är jag en helt vanlig tjej, eller när är man vanlig? Jag är åtminstone en tjej, som tycker att birsta nog är bland det tråkigaste man kan spendera tiden på, tycker om att umgås med mina vänner och hatar att sitta still. Ni kommer snart att få se många fler sidor hos mig och mitt arbete med Tyvar.
Äntligen på språng!
Publicerat 2012-11-21 13:58:25 i
Idag har jag tagit premiärturen på Tyvar efter hans vila. Förra veckan så fick han börja gå ut i hagen och jag lät honom vara en vecka för att inte ha alldeles för mycket energi när jag väl skulle sitta upp.
Vi har fått rekommendationerna att rida honom på rakt spår för att underlätta för benet men vi ville checka av att han inte var allt för busig så vi tog ner honom till paddocken och testade att gas och broms fungerade.
Därefter tog jag med mig praktikanterna ut och testade om Tyvar pallade att gå som täthäst ut i skogen vilket han klarade galant! Duktig unghäst jag har.
Småpojkarna kollar in den nya tjejen på gården. (Tyvar längst till vänster)
Laddad röd häst
Publicerat 2012-11-21 13:39:02 i
Idag så kom hovslagaren och han gav klartecken för att rida den röda hästen, våran Tyvar alltså. Så nu sätter det igång igen, roligt!
Han har otroligt mycket energi och tycker att snön som lagt sig på backen är super spännande så man får verkligen passa honom när man leder, annars kan man lätt få en åktur som man helst kan vara utan ;)
https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/3946448/images/2012/pic_50accaac9606ee70a257a7ab.jpg" class="image">
